En lärarkandidats berättelse

Ytterligare en vecka av min praktik har gått. Veckorna bara flyger förbi! Hemstudiedag för eleverna = hemstudiedag för lärarpraktikanter. Även om det kommer innebära både sovmorgon och lunchträning (som inte hade gått annars), så är det trist att inte få vara på jobbet. Höll i två lektioner till idag och ojojoj vad man lär sig! Missarna jag gör nu kan jag (förhoppningsvis) vända till en erfarenhet som utvecklar mig att bli bättre. Och hur utvecklande är det inte att få se andra lärare in action? Min egen lärarstil är inte glasklar än, men jag känner att det är något som håller på att växa fram, pirrigt och härligt!

Men det allra, allra bästa - att få se ögonen växa och stråla på en elev där allt bara faller på plats och en ny lärdom tar fäste.

Frisk och igång!

Tillbaka i matchen, tillbaka på praktiken. Oh joy! Jag höll i två lektioner igår och en idag, det går bra nu. Jag lyckas ju lära eleverna grejer för tusan! Och när jag är hemma skriver jag listor och bockar av, gör matlådor och fyller i papper. Känner mig så där härligt välorganiserad och driftig. På listan för ikväll står bland annat göra budget (Ja jag är en sån. Mer om det nån annan gång.), skriva ett par vfu-uppgifter och städa. Men en powernap först kanske, det skadar väl aldrig?

Ps. Om jag inte minns fel heter powernap [duur] på pitemål. Någon som kan bekräfta?

Imponerad

Det kanske är pensionärsvarning att sitta hemma en fredagkväll och se Doobidoo och Skavlan (sorry mamma), men är man inte riktigt helt frisk så får det bli så. Men jag har många gånger tidigare fascinerats av Skavlans gästutbud och att lyssna på Annika Östberg var verkligen intressant! Klok kvinna som direkt hamnade på min att läsa-lista. Förra veckans avsnitt med Benny Andersson (och snygg son) rekommenderar jag också. Jag tror egentligen inte att man måste vara antingen sjuk eller pensionär för att se Skavlan, det är ganska mysigt. Och Niklas är rolig.

Jaja, det var nog allt för ikväll. Pappa Långben har jag nästan sträckläst färdigt i eftermiddag - jättebra bok! Men mer om det sen, nu ska jag ta kvällens sista tekopp. Natti!

Still going... not so strong

Det som jag tidigare har kallat för dödens förkylning börjar jag nu istället kalla för inte-döden-men-ack-så-envis-himla-skit-förkylning. Vad att göra? Jag dricker mitt te, jag äter min medicin, jag sover - JAG BLIR GALEN! Så här mycket tid inom mina fyra väggar är inte bra. Har dock de två senaste kvällarna flytt en stund, i onsdags en bilsväng och igår över till Martina för mer te. Idag kanske jag ska klä mig varmt och ge mig ut i det vackra vädret. Jepp, ni norrlänningar, finvädret är här och det är här för att stanna!

På tal om nåt annat (ev långt blogginlägg idag, jag har så tråkigt!) vill jag nu prata böcker. Don't judge a book by its cover, sägs det ju, men det tycker jag är skitsnack! Ni anar inte hur många böcker jag köpt baserat på det intresse som omslaget har väckt. Många. Men ibland slår det fel.

Det här ser verkligen ut som en bok jag skulle gilla kan jag säga er. Och sekelsskiftets Paris har något magisk över sig, så hur fel kan det bli med en deckarserie som utspelar sig där? Jo ganska. Jag har precis idag läst ut uppföljaren till denna, Mysteriet på Père-Lachaise, men jag må säga att de bägge har gjort mig besviken. Röriga handlingar, otaliga syftningsfel och slarvigt språk i bägge har nog avskräckt mig från att läsa vidare i denna serie.

Nej, om jag ska bredda mitt deckarnörderi från Agatha Christie så är jag väldigt intresserad av denna box av Dorothy Sayers. För det första älskar jag verkligen bokboxar och vill ha fler, fler, fler, men brittisk 20-/30-talsstil är något som brukar falla mig i smaken.

Varför detta boktema på inlägget undrar kanske ni? Kanske för att bokmässan pågår i skrivandets stund och det är alltid något som har fascinerat med den, men även den enkla anledningen att sjukdom resulterar ofta i mycket läsning för mig. Dessutom så har jag sån fantastiskt bra boksmak så jag vill dela med mig av mina boktips, viktigt viktigt. Fler boktips kommer kanske inom kort, nu när jag då äntligen får byta (förbjudet att inte läsa ut en bok) tror jag det blir till Pappa Långben av Jean Webster. Helt okänd bok, men en bok från en box med uppväxtklassiker som jag helt enkelt var tvungen att köpa i våras. Jag har givetvis bägge boxarna (den andra med äventyrsklassiker) och de är oh so pretty! Man vill helst sitta elegant på någon slags schäslong, med en kopp Earl Grey och se så där harmonisk och intellektuell ut, som man bara kan göra med 1800-talslitteratur. Eller nåt.